En vecka
Hej gänget!
Här ligger vi efter lite med uppdateringen, men nu har vi i alla fall en bra anledning: vi befinner oss i El Nido där Wifi i princip inte existerar. Meeen ska försöka komma ihåg så gott jag kan vad vi hittat på.
I onsdags morse vaknade jag upp och mådde ännu sämre. Febern gav sig inte och halsen var hemsk, så jag fick stanna inne på rummet hela dagen. Lisa kunde som tur var umgås med Maija, Kajsa och Moa som vi träffat tidigare så de tillbringade dagen på Puka Beach. Inte alls avundsjuk.
När Lisa kom tillbaka kände jag att jag verkligen behövde få hjälp och att en läkare skulle få kika på halsen, så vi letade upp en klinik i andra änden av stan. Och ja, det var en liten klinik med folk överallt och pyttesmå rum. Jag fick fylla i lite papper innan jag fick träffa en jättegullig läkare som frågar hur jag mår, fiskar upp sin smartphone ur fickan och lyser i halsen på mig och nästintill skriker "Oh my goodness!" Haha. Hon förklarade att 2/3 av mitt svalg var rött och helt igensvullet, tydligen en rejäl släng av akut halsfluss. Jag var dessutom väldigt uttorkad pga att jag inte kunnat svälja knappt, så helt plötsligt låg jag på en brits och skulle få dropp och 4 sorters mediciner. Droppställningen var inget mindre än en stor gasol-tub och för att mitt blod flödade så dåligt fick jag ligga och trycka krampaktigt på en toarulle, som var fasttejpad runt handen. Hahaha. Den situationen. Det såg snarare ut som jag skadat handen när jag låg där.
Jag fick stanna på kliniken i 4 timmar för dropp och som tur var var Lisa gullig och gjorde mig sällskap. Hon åkte till och med genom halva stan för att köpa pannkakor med Nutella till mig. Gulle! Framåt tio blev jag utskriven och fick med mig penicillin, febernedsättande, antiinflammatoriska tabletter och någon antiseptisk vätska (typ munskölj). Så sjuk kväll men så glad att jag gick dit, mådde bättre efter bara några timmar.
På torsdagsmorgonen vaknade jag och mådde sååå mycket bättre. Klart jag kände av halsen fortfarande men ingen feber, så vi hoppade på en tricycle och åkte till Puka Beach, som Lisa sa hade varit helt fantastiskt. Och visst var det fantastiskt, så vacker strand! Klarblått vatten, nästan inget folk och små mysiga barer längs hela stranden. Så fint. Vi lade oss i varsin solstol, drack fruktshakes, solade, badade och hade det gött. Vi avslutade dagen med att paddla paddel board i solnedgången, så fint!
När vi kom tillbaka till stan på kvällen gjorde vi oss i ordning lite och mötte sedan upp de andra tjejerna på middag. Vi hittade en mysig restaurang på stranden med jättegod mat, så mys. Vi gick hem ganska skapligt då vi skulle upp tidigt dagen efter, för att åka vidare till nästa paradis-ö: Palawan.
Kl. 07 på fredagsmorgonen blev vi upphämtade av en van som körde oss ner till båten, som i sin tur tog oss tillbaka mot Caticlan flygplats. Vi fick vänta där i några timmar innan flyget gick mot Manila. Vi var nämligen tvungna att mellanlanda där då det inte går några flyg direkt från Caticlan - Palawan. Såå vi fick döda tre timmar på Manila flygplats innan nästa flyg gick till Puerto Princesa (Palawan). Inrikesflygen här tar bara en timma drygt så det är gött.
Vi landade i Puerto Princesa på kvällen, runt sex, efter att planet blivit en timma försenat. Efter mycket om och men packade vi in oss i en van som skulle ta oss norrut mot den lilla staden El Nido. Det var en spännande resa haha. För det första skulle det ta 5 timmar (på en dålig väg helt utan belysning någonstans). För det andra var vi redan för många i bilen och mitt i allt skulle chaufförens fru och unge åka med och sitta i framsätet och trängas (där jag redan satt). För det tredje höll jag och Lisa på att svälta ihjäl OCH till det roligaste: mitt ute i ingenstans blir vi stoppade av en vakt längs vägen som rycker upp dörren och skriker "Is anyone having a mango in here? Mango anyone?" HAHAHA. Det var tydligen olagligt att ha med sig mango från södra till norra delen av ön (?) haha. Vi trodde han drev och att det var typ narkotika han letade efter, men så var han bara en helt vanlig mango-kontrollant hahaha. Har du droger med dig är det lugnt men har du en mango i fickan dååå jävlar. Only in Philippines.
Efter mango-kontrollen åkte vi vidare och kom inte fram till El Nido förrän halv ett på natten. Lagom sega och trötta tog vi en tricycle till hotellet, checkade in och däckade direkt.
Vi började lördagsmorgonen med sovmorgon, frukost på en takterass och bestämde oss för att åka till en av alla fina stränder här: Maremegmeg Beach. Det tog bara en kvart med tricycle dit så det var gött. Där tillbringade vi resten av dagen: solade, badade, drack shakes och bara chillade. Så fin strand förövrigt, precis lagom stor. Vi hittade dessutom en gömd liten strand en bit bort med den "perfekt hängande palmen" så Lisa aka semesterfotografen var nöjd, haha.
På kvällen gick vi runt och kikade lite i den här pittoreska lilla staden, åt middag och hade det mysigt.
I söndags ringde klockan vid sju, då vi skulle iväg på utflykt över dagen. Vi hade nämligen bokat in en båttur ut till Bacuit-öarna, El Nido's vackra berömda skärgård. Med en så kallad bangka-båt gled vi runt hela dagen och fick se gömda laguner och vackra stränder, paddla kajak, snorkla och bara njuta av hela miljön. På en av stränderna dukade guiderna upp en buffé med skaldjur, grillat kött, färsk frukt osv. SÅ GOTT! Sedan åkte vi vidare bland alla öar omgivna av det blåaste och klaraste vattnet man kan tänka sig. Filippinerna är så vackert!
Vi var tillbaka i hamnen igen runt fem på eftermiddagen, så nöjda med dagen. Vi gjorde oss i ordning, åt middag och hängde sedan desperat på en bar för att få wifi haha. Älskar El Nido på alla sätt men wifi't suger. Sedan däckade vi rätt fort på hotellet, trötta efter en lång dag.
Måndagen hade vi bestämt oss för att tillbringa på Nacpan Beach - förmodligen den mest kända stranden här ikring El Nido. Vi hade hört att det skulle ta lite tid att ta sig dit, så vi gick upp hyfsat tidigt och åt frukost för att sedan hoppa på en tricycle mot stranden. Det tog runt 45 min och som att inte det var segt nog var det riktigt kass väg dit. Jävlar vad det hoppade haha. När vi kom fram insåg vi att vi kanske åkt lite väl tidigt: klockan var väl runt halv tio och vi var helt ensamma där haha. Det var hur som helst värt resan dit, sååå lång vacker sandstrand helt tom på turister. Så ja, där hängde vi hela dagen och solade och badade. Brände oss gjorde vi med haha. Försöker pressa in i det sista nu innan vi åker hem så man är brun och fin!
Väl tillbaka i El Nido gick vi till en supermysig restaurang och åt pizza, som förövrigt kan ha varit bland den godaste pizzan vi ätit. Vi kikade runt lite i alla små butiker, hängde på en bar i hopp om wifi och gick sedan hem och lade oss.
Tisdagen, alltså vår sista dag i El Nido, tillbringade vi på Maremegmeg Beach efter en traditionsenlig frukost på takterassen. Vi hängde på stranden hela dagen fram tills solnedgången, som är sååå vacker där. Underbart!
På kvällen klädde vi upp oss lite och gick ner till en jättemysig restaurang på stranden. Efter middagen gick vi till wifi-baren (som vanligt haha) och gick sedan hem och packade, innan vi däckade efter en lång dag.
Idag (onsdag) ringde klockan vid 7, då det var dags att lämna El Nido. Vi tog en tricycle ut till en terminal, där vi hoppade på van mot Puerto Princesa. En skakig resa på 5 timmar, utan mango-kontroll den här gången haha. När vi kom fram till flygplatsen i Puerto lyckades vi byta flyg till ett som gick tidigare, så istället för att landa i Manila vid sju landade vi runt halv fem. Gött!
Sååå nu är vi som sagt tillbaka på Manila flygplats för tredje gången på 12 dagar haha. Men det är en rätt najs flygplats så det är okej. Vi har dock drygt 5 timmar kvar att vänta innan planet går, men vi tänkte sysselsätta oss med att kolla ifatt på Mello och kika lite i butikerna.
Klockan 00.20 lyfter vårt plan mot Dubai, där vi stannar i 2 timmar innan flyget går mot Stockholm. Landar på Arlanda runt lunch imorgon och det känns så SJUKT. Nu sitter vi liksom i Filippinerna och imorgon vid den här tiden är vi hemma, efter 5 månader på resande fot. Helt stört är vad det är.
Så, snart ses vi Sverige!
